eller ".. kardmaskinen? Den följde mig hem"
för den som lyckades undvika att hamna på
Syfestivalen kan jag här glädja er med en bild av montern jag tillbringade densamma i:

Liten och lite rörig, men full med trevliga saker. Är så förtjust i min nya
spinnrock! Tyst och snäll!

STICKA!s monter på festivalen.Trevligt med en monter där det är trevligt, känt, folk varje gång man kikar förbi. Det färgglada lapptäcken på bordets kortända tillverkades under stickkryssen i somras - det blev riktigt fint (sa hon förvånat, men ni hajar vad jag menar).
Skall redogöra för den omfattande festivalshoppingen någon dag här också, men den dagen är inte i dag :-)

Titta vad fint man kunde göra när man hade tillgång till en kardmaskin.

Maria träffar Loueten!

.. och ljuv musik uppstod. Riktigt trevligt det där. Inte för att man blev förvånad, hon är ju ändå en fiberprinsessa :-)

Min allra första matta är snart klar.Det är märkligt det där. För två månader sedan hade jag aldrig suttit vid en golvvävstol, ännu mindre varpat, solvat, skedat eller vävt. Nu är första mattan nästa klar, jag har satt upp ett par vävar, vävt en del provlappar i olika kvaliteter och dessutom kunnat påbörja drömprojektet.

En sjal i gåsögonkypert.Möjligen är det bara
Tina som förstår hur stort det här egentligen känns. Men det är verkligen stort. Och underbart. Ni vet när man längtat längtat längtat efter att göra något och förstå det - och sedan får göra det. Trevlig känsla.
I dag presterade jag en provlapp och i morgon påbörjar jag själva sjalen.

Närbild. Inte felfritt, men kalas :-) Varpen är
Naturgarns ullgarn 12/2, inslagen är 1 tråd indecita alpacka och 1 tråd como 60 silke från
Warp och Weft. Skedbredd 37 cm. Jag är mycket nöjd med resultatet!
Det var en liten rapport från oss. Vad händer annars? V mår bra, han sjunger mycket, lär sig nya ord och vill gärna promenera. Äpplen och morötter är godast i världen. Jag stickar på en spetsjal, mest för att den går ned i väskan - annars har den sista veckan inte givit något utrymme för stickning.
Planerar en sväng till London i början av december för att hälsa på min Malin. Det blir troligtvis bara jag. Björn har en övertalningskampanj här, och det vore verkligen på tiden att jag fick hälsa på Malin. Stor saknad!
En iakttagelse: Intressanta situationer kan uppstå när man använder sig av kollektivtrafiken och lyssnar på radioprogram ledda av
Ingvar Storm i sin iPod. Tro mig. Helt plötsligt börjar man skratta, eller åtminstone le - utan att kunna lägga band på sig. Ni kan själv tänka er hur detta påverkar ens medresenärer... "Hon inte bara stickar, hon LER också. Vad tar det åt folk"
Nu, sovdags.
Tjing!